Ett smörgåsbord är inte något man äter. Det är något som drabbar en. Att stå i en lång småsnuvig buffékö i juletid och dividera med sig själv om hur man ska lägga upp måltiden för att orka få i sig alla favoriter – plus helst inte bli så full att man börjar spela luftgitarr till Vår julskinka har rymt – är något av det finaste och svenskaste vi har. Och som allting riktigt svenskt vet vi inte...
↧